Samtal om samtal, Maricas reflexion

2 845 ord 2021
nästan färdigskriven 02 18 … avslutad 05 17

samtalen i föreningen – ger utrymme för uppmärksamhet

Jag ser samtalen i föreningen som tillfällen för att kunna komma ifrån, eller bara bryta invanda tankebanor i samhällsfrågor. Genom att försöka få syn på både påståenden och utgångspunkter som tas för givna sanningar. För att på så sätt hitta nya ingångar och öppningar och kanske – en ny förståelse. Samtalen ger tillfällen att öva på att iakttaga sig själv och sina egna reaktioner i stundens hetta (när någon annan säger något eller lägger märke till vad jag själv råkar säga – ibland dånar avsikten med det jag menar att säga att jag inte hör vad som faktiskt kommer ur min mun, vad jag faktiskt säger). Det handlar förstås även om att lägga märke till andras ord och reaktioner också, om man till exempel väljer ordet risk, chans eller möjlighet, eller om man väljer befriad istället för berövad. Men de andras val av ord, intentionen med dem, kan jag aldrig förstå inifrån så att säga, det blir alltid min tolkning av dem och på så sätt är jag tillbaka i iakttagandet av mig själv.

Fortsätt läsa Samtal om samtal, Maricas reflexion

Underförståddheter

123 ord, 2019 december

När någon frågar mig vad jag arbetar med och jag i min tur frågar om de egentligen undrar var jag är anställd. Så kan det bli lite tyst. Det är så självklart att vi med arbete egentligen endast syftar på en av arbetets många former. Löneanställningen.
Vi har ju ett statligt verk inrättat efter den underförstådda premissen, arbetsförmedlingen. Kanske har dess inrättning och uppdrag också bidragit till att befästa det. Att en liten del (löneanställningen) av ett större sammanhang (arbete) tar över begreppet med sin begränsade betydelse kallas för en kiasm och räknas till att vara en av de olika topos som finns inom retoriken. Att det är en underförstådd premiss i många av våra samtal, innebär dessutom att den är ett enthymem.