Min spaning inför Open 2020
Kära vänner! Tråkigt att vårt fysiska möte måste ställas in på grund av Corona. För egen del befinner jag mig ju i riskgrupp+++ så sådana fysiska möten kanske aldrig mer kommer att bli av – för min del. Jag får väl finna mig i det.
Men det tema ni valt för mötet – Civilsamhällets utmaningar … – är synnerligen intressant. Hoppas ni får chans att träffas och samtala om det. Det behövs. Jag ser fram emot att få ta del av edra reflektioner efteråt. Men jag kan heller inte – som ni förstår – låta bli att lägga mig i.
Det finns en vitt spridd föreställning att om människor bara blev mer medvetna, insiktsfulla, kärleksfulla och humanistiskt inriktade så skulle de sociala problem som finns i världen försvinna.
Jag tycker att något av detta antagande också speglar de inlägg som gjorts på Apertums hemsida avseende språkbruket och som refererar till Jose Ramírez med flera. Om bara man visste om skillnaden i innebörd mellan ekonomi och krematistisk så skulle man, och de analyser man gör, ändra sig.
Jag ifrågasätter inte värdet av en sådan upplysande verksamhet. Men språkbruk är inte bara en fråga om ord och meningar. Språket tillämpas i samtal och överläggningar människor emellan. Det har en praktisk sida.
Om exempelvis skillnaden mellan kremastistik (finansmarknaden) och ekonomi (realekonomi eller realmarknaden) bara blir en akademisk fråga och saknar betydelse för överväganden och samtal om dessa frågor i vardagen så har en sådan upplysningsverksamhet liten effekt på det som faktiskt händer. Det blir då bara en fråga för akademiker, experter, ledning och politiker som de kan debattera på sina workshops men frågan och problemen berör inte på djupet oss andra.
När vi startade Open fokuserade vi istället på människors samspel och hur detta – om det inte fungerade väl – medförde att olika sociala problem som man i praktiken berördes av växte fram. Grundläggande för att en konstruktiv samverkan skall kunna genereras och bibehållas är då individernas kommunikation med varandra. Är denna missriktad blir handlandet missriktat.
Det handlar då inte bara om kommunikationen mellan experter och förståsigpåare utan också om kommunikationen man och man emellan eller mellan ”folket” och ledningen. Vi själva luras dock gärna in i kretsen av förståsigpåare och tappar kontakten med den praktiska användningen av språket. Vi blir också experter. Därför behöver vi en experimentell arena där språket kan förändras. Jag såg våra möten och Open som en sådan arena.
Därför har mitt intresse allt mer fokuserats på språket och dess tillämpning i de sociala kontexter som finns snarare än att skapa möten för att finna sådana lösningar på problemen som bara har betydelse för “de som bestämmer”.
Ett sådant konkret samverkansproblem av den typ som jag då intreserade mig för presenteras i introduktionen till Open 2020.
Civilsamhället är en arena där människor, grupper, eller organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen skild från det offentliga och marknaden (eller familjen). Ibland tillskrivs dem också att det finns ett syfte att hjälpa.
Sådana sammanslutningar är en speciell typ av social kontext där värdet av sammanslutningens insats kan sägas handla om det som i inläggen på Apertums hemsida kallas “ekonomi” snarare än “kremastitik”. Vill man värna om sådana insatser så måste det språkbruk som tillämpas och som stödjer sådana insatser och sammanslutningar vara av en annan karaktär än det språkbruk som i dag domineras av krematistik eller som på ett förvirrande sätt blandar samman ekonomi och kremastitik.
Det är uppenbart att språkbruket som bygger på kremastitik är kraftigt dominerande i samtal och debatter och “tar över” frågor om ekonomi. Detta gör att de sociala kontexter som man refererar till i uppropet till Open 2020 håller på att bli utplånade. Det finns enkelt uttryckt ”ingen plats” för dem i samtal och debatter i dagens samhälle – se bilden av pusslet. Jag har för övrigt själv många erfarenheter av detta från min konsultverksamhet. Först om detta förhållande kan ändras genom att pusslet bryts upp och fokus flyttas så kan de aktuella problemen lösas.
Hur skulle då ett språk- och språkbruk kunna formas som är en renodlad ekonomia snarare än en förvirrande blandning av kremastistik och ekonomia eller som till och med kanske är något helt nytt där båda perspektiven kan hedras?
Jag tror inte ett sådant språkbruk kan konstrueras fram. Som jag förstår det behöver det uppstå och spridas genom att tillämpas. Därför menar jag att ett möte i Apertum om civilsamhällets utmaningar skulle kunna bidra till en ökad förståelse för hur man på ett alternativt sätt skulle kunna samtala om civilsamhällets betydelse.
Lycka till på mötet önskar Bengt-Åke som ju numera är isolerad av coronan
_____________________________________________________________________