Kategorier
fria funderingar, teasers, förslag till samtal

Värderingsresan och dess stationer

En individ och en organisation kan göra en värderingsresa från omedvetenhet och olust till medvetenhet och handlingslust.

I början av sin värderingsresa är individen omedveten

om sin värderingar, dvs har inte börjat urskilja vad som är särskilt viktigt för hen.

Värderingar bygger på behov och de värderings-områden som individen kommer fram till kan härledas till behov av struktur, relation och utveckling.

När det gäller struktur kan behoven leda till värderingar som trygghet och rättvisa. När det gäller relation kan det handla om respekt och medkänsla. Behov av utveckling kan leda till värderingar som kunskap och skapande.

Individen kan t.ex. känna sig trygg och respekterad men sakna personlig utveckling. Hen kan känna sig trygg och i utveckling, men känna sig mindre respekterad.  Hen kan också känna sig respekterad och i utveckling, men också känna sig otrygg.

När individen befinner sig på första stationen och inventerar sina värderingar så är det bra att se det mönster av mätta och omätta behov.

När hen sedan fortsätter till nästa station och begrundar sina värderingar så uppstår två känslor. En känsla finns över tillfredsställelsen av att konstatera att några av de uppsatta värderingarna motsvarar behov som är mättade t, t ex att det är viktigt att känna sig trygg och man känner så. Andra värderingar som är viktiga, t ex att vara i utveckling, kanske inte motsvaras av en verklig situation.

På den tredje stationen känner hen stolthet över att leva flera av sina viktiga värderingar, men besvikelse över att inte leva några av hens viktiga värderingar. Det krävs en plan för att gå vidare och agera så att alla viktiga värderingar kan levas ut. Planen blir att gå ut i världen med sin stolthet och sin sårbarhet.

På den fjärde stationen går individen ut på sin arbetsplats och undersöker företagets värderingar. När hen ser att företagets och individens värderingar är gemensamma i flera fall får hen handlingslust att arbeta intensivt för att leva upp till sina och företagets värderingar. 

När hen inser att hens och företagets värderingar inte alls stödjer varandra kan individen besluta att lämna företaget eller att stanna och verka för att hens värderingar beaktas i arbetet och att företagets värderingar är möjliga att följa.

När företaget gör sin värderingsresa så arbetar man fram vad som är viktigt för företaget, som t ex säkerhet i produktionen, god arbetsmiljö och produktutveckling.

Man tar numera också fram hållbarhet för företaget, medarbetarna och miljön.

Det ligger i sakens natur att individens och företagets värderingar befinns inom området goda värderingar.

Det handlar ju om behov som är centrala för ett gott normalliv: t ex trygghet, respekt och utveckling.

Posner och Schmidt visade 2001 att tydlighet vad gäller personliga och företagets värderingar har en klar bäring på ett företags framgång. Att tydliggöra de personliga värderingarna inom ett företag var viktigare än att tydliggöra företagets.

Forskaren Richard Barrett har visat att en undersökning som visar skillnaden mellan reella värderingar och önskade värderingar i ett företag kan användas till att de önskade värderingarna uppnås genom olika insatser i företaget.

Enligt E Deci och L Ryan (2002) ger aktiveringen av värderingar ett självförtroende, en stolthet och ett hopp om framtiden, en känsla av kompetens, självbestämmande och social meningsfullhet.  De beskriver det i deras Self-Determination Theory (2018). Judith Glaser beskriver i sin bok Conversational Intelligence  (2016) att det också  ger en känsla av gemenskap då du ser att andra delar din värdering 

Vid värderingsresans slutstation finns en tydlighet om de viktigaste värderingarna i företaget. Det finns en stolthet och en handlingslust. Alla har visat vad som är viktigt i arbetssituationen. Man har inte röjt politiska uppfattningar men pekat ut konkreta områden som kan förbättras.

Kategorier
att samtala fria funderingar, teasers, förslag till samtal

Om samtal i Apertum

publ. 23 december 2021

I Apertum pågår dialoger. I en dialog övertalar man inte. Man samtalar och låter den andre bestämma. Efter Emmanuel Levinas.
Hälsar Thomas Ekbom

Kategorier
att samtala fria funderingar, teasers, förslag till samtal se, lyssna och lästips

Peter Kemp om filosofen Levinas

publ. 21 december 2021

Peter Kemp skriver i sin bok Levinas, en introduktion, om filosofen Levinas sökande efter sanningen. Den leder till att man kan få kunskap på två sätt. ” Dels kunskap genom erfarenheten av en verklighet som höjer sig över vad man kan föreställa sig om den eftersom den är något annat än våra blotta idéer om den. Dels kunskap som är ett fritt utvecklande av ett tänkande som kan få allt det möter att falla på plats i sina kategorier. … I det senare fallet triumferar den ensamma tanken som enbart är bekant med monologen, inte dialogen, och som menar sig vara universell och i stånd att omfatta allt som finns i denna totalitet”.
Jag hävdar att Apertum bäst söker sanningen om vår verklighet genom det första sättet.

Thomas Ekbom

Kategorier
att samtala fria funderingar, teasers, förslag till samtal sajtens utformning

sajtens struktur, logotype och undertecknande av texter

Tack för att du ger respons på sajten och så kvickt! Din kommentar att strukturen verkar intressant! Tack! Hoppas att den faktiskt är det också. Vi får pröva och se. Det saknas fortfarande en del saker på den (en följaknapp till exempel). Hoppas att den är intressant nog att locka de andra i föreningen att lägga upp sina reflexioner och tips och dessutom talar om för mig hur de tycker att sajtens utseende och funktion kan förbättras. Att mitt svar dröjt beror på att du tar upp något mycket viktigt när det gäller att underteckna, alltså vem som ska stå för det som skrivs. Men det fordrar en lite längre förklaring och beskrivning. (Vilken jag tänker lägga ut också på sajten, avpersonaliserad! som mitt inlägg – inget som föreningen behöver stå för eller vara överens om.)
Det korta svaret och mitt förslag är att man vid utskick av inbjudan som ju ofta också har en introduktion till ämnet, använder både föreningsnamnet och skribentens namn. Vill man vara mer anonym kan man använda ett alias.
Vid inbjudan med introduktion:
”Sitt namn som skribent” för Apertum.

Vid ett inspel, som ju är personligt:
”Sitt namn som skribent”

På sajten, undertecknande och integritetsskydd!

Den som skriver bestämmer själv vad hen undertecknar med, man kan använda sig av ett alias. Men, din kommentar fick mig att inse att exponeringen av namnet kan hindra skribenterna från att kunna uttrycka sig fritt. Yttrandefriheten är inte större än de repressalier (eller annat obehag) man kan befara när man vädrar sina tankar. Det innebär att jag kan ta bort att namnet automatiskt kommer upp intill inläggen, men det gäller bara inläggen.
När det gäller kommentarer så kan jag inte ta bort det. Vill man inte synas med namn vid sin kommentar så är det bäst att hålla sig ifrån kommentarsfälten.

logotype

Så, jag börjar med loggan. Att du tycker att den ser anonym ut, antar jag innebär att du vill något annat med den? Själva loggan i sig är ju densamma som förut, det är ingen skillnad, men det är kanske inte den du egentligen menar behöver förändras utan något annat? Så, låt mig gärna veta! Kanske någon mer har en sådan direkt känsla från sajten.
(Jag är minst sagt hemmablind just nu, lite störd av att rubriktexterna är så stora, men det kan jag inte ändra på utan att ändra temat …. tror jag …).

Det långa svaret

Att underteckna med endast Föreningen eller Styrelsen riskerar att leda tänkandet att uppfatta det som ett självständigt väsen eftersom det inte knyts till en individ.

Alltså, det där med att underteckna det som skrivs. Att underteckna i föreningens namn eller styrelsen är ett vanligt förfarande. Därför kan det vara svårt att få syn på och bli medveten om att det kan, om det inte skrivs eller läses med omdöme, leda tänkandet till att det som är undertecknat antingen är:

1- något vi alla i föreningen är överens om eller

2- i värsta fall, något som endast Föreningen, men inte vi som individer i föreningen, står för.

Din reaktion på den respons du fått (?) när du stått som författare till ett inspel, verkar tyda på det senare. Jag vet inte riktigt vilket inspel eller vilken respons du syftade på, men jag förstod det som att du kände det som att du personligen fick stå för det som skrivits i inspelet men att du föredrog, ja tyckte att det blev fel och att det skulle varit riktat till styrelsen eller föreningen.
Jag avskyr att få ord lagda i munnen av mig av någon annan, eller att någon annan påstår att jag tycker eller tänker si eller så. Så jag förstår dig verkligen när det gäller den saken, om det nu var det du menade?
(Men du menade kanske inte att du inte ställer dig bakom inspelet, bara att det inte bara var du utan som sagt alla i styrelsen?)
Båda konsekvenserna, både tanken på att vi alla är överens och att det finns en uppfattning som hyses av Föreningen och inte medlemmarna, är något som motsäger intentionen med föreningen som ju handlar om att lyfta fram våra individuella perspektiv på ett ämne.
Att lägga orden, oavsett om man gillar det sagda eller inte, hos styrelsen eller föreningen innebär att man i det ögonblicket gör någon slags Dam eller Herr Apertum av föreningen, någon som ingen av oss i föreningen eller styrelsen har ansvar för (=på sajten, de skrivna texterna). Den kan bli något att ta stöd mot när man vill föra fram sina egna synpunkter eller gömma sig bakom (lägga ansvaret på) när man inte vågar det. Föreningen, Dam och Herr Apertum börjar leva ett eget liv. Det är ett vanligt tänkande och språkbruk och det har lett till mycket elände både historiskt och i nutid. Det är ett tänkande som grundar sig i samma tänkandets kvaliteter (jag ska inte fördjupa vad de är just i den här texten) som visar sig när ”folk” talar om Gud, Fosterlandet, Partiet, Saken, Vetenskapen …osv. Så, att underteckna bara med Styrelsen eller Föreningen det är enligt min mening inte ett bra alternativ eftersom jag vill motverka just detta väldigt utbredda vanetänkande.

Bidra till ”gruppens lärande” eller uttala sig å andras vägnar, representantskapet?

I det här sammanhanget bland föreningsmedlemmar eller Dam och Herr Apertum, så är intentionen bakom P:s stora arbete med att försöka samla och skriva ihop alla våra uppfattningar i styrelsen om vad det undersökande samtalandet är i ett samlande dokument, något att fundera på.

Det är ett storartat arbete – inte för att jag håller med i allt P skriver utan för ansatsen att vilja förstå, internalisera det han hört oss säga och formulera det! P lär sig mycket genom att tänka och arbeta med det. Det är det som är grejen, vi borde alla göra det P gör, för P kan inte tänka åt oss, det måste vi göra själva!
Det är det som är problemet med färdiga manifest! Då är tänkandet upplåst, klart och dött. Vi kan bara sitta som papegojor och upprepa det … nej, likt AI!
Huruvida avsikten är att det ska bli ett slags föreningsmanifest, är jag inte säker på, och det spelar inte så stor roll. Vad det kommer att bli kommer att uppdagas i och med arbetet med det. För jag tänker mig nog att det där samlandet blir P aldrig klar med, eftersom vi alla, förhoppningsvis, kommer att utveckla och fördjupa vår förståelse med varje möte vi har. Inte bara P utan vi allihop. Och vi kan alla försöka formulera oss. Om P inte blir klar så betyder det inte att det är ett onödigt arbete, tvärtom, det visar både vad vi håller på med och hur vi håller på med det – och att det är ett pågående arbete.
T har skrivit ner sina tankar om det, jag har gjort det och kanske även Ti, B och A gjort det, bara inte visat det de eventuellt skrivit eller inte skrivit.
Oavsett, så är det, som sagt, ett pågående arbete.
Det är precis som i Per Naroskis citat av Anita Williams Woolley i spanarna P1 (2021 11 12) ”att det hänger på att alla samtalande bidrar”.

Personligt undertecknande medverkar till större frihet, spelrum för utvecklande av nya tankar och uppfattningar, inbjuder till samtal.

Ett undertecknande med eget namn eller ett alias (om man vill vara anonym på sajten) gör det tydligt att det är en person som uttrycker sin uppfattning om ämnet ifråga och inte ett färdigt föreningsmanifest. Jag tror:

  • att det ger större frihet åt skribenten (av såväl inbjudan som inspel) och åt alla oss andra i föreningen.
  • att det ger vårt tänkande spelrum, då vi inte redan från början antas ha samma uppfattningar.
  • att det går att bemöta, det vill säga börja ett samtal, då man vet vem det är som försökt uttrycka sina tankar och därför vet vem man kan fråga för att utveckla en ny förståelse.

Skälet till att jag tror det, kan jag visa med följande tankeexperiment:
Själva inbjudan är förstås från föreningen. Det är inte svårt att vara överens om. Men, anta att vi skulle försöka få till en inbjudan med introduktion som vi alla så att säga kunde skriva under på. Det skulle innebära att vi skulle ha en del samtal, texten skulle behöva skickas fram och tillbaka, innehåll skulle dryftas. Alltså, de samtal som inbjudan egentligen bjuder in till, klarar vi av i förväg. När inbjudan är skriven och alla överens – ja, då har vi ju inget att samtala om?

När det kommer till utvecklandet av själva frågan som ska fördjupas, själva samtalsämnet, så behöver den som skriver känna en frihet att tala i egen sak, från egna erfarenheter och egen bakgrund, lyfta fram sina funderingar precis så som P ofta har gjort i sina inbjudningar och introduktioner till ämnet, utan att behöva ta hänsyn till vad de andra i föreningen tänker eller tycker. Då går det dels att tänka lite längre och dels går det snabbare när ett tidsödande jämkande av uppfattningar innan inbjudan skickas ut inte behövs. Det är alltså inte Föreningens funderingar, inte Dam eller Herr Apertum!

Nog tycker jag att P:s introduktioner är inspirerande och hoppas att även andra som läser dem tycker så också. De väcker en vilja att lägga till, bekräfta, invända eller ställa frågor, det inspirerar och väcker tankar hos mig som läser – och se, däri ligger starten till samtal som kan utveckla och fördjupa det som, nog enligt min mening, är att undersöka frågan.
Då den som skriver också är den som tänkt, så är det naturligt att bekräftelser, invändningar och frågor ställs till honom eller henne. Och för den som vill vara anonym på sajten, så kan hen använda ett alias.

inspel

När det gäller inspelen så är det ju självklart en individs funderingar och inget som skrivs eller sägs å föreningens vägnar. Eller?

Sajtadmin Marica

Kategorier
att samtala samtal om samtal 17 feb. 2021 samtalsserien seminarieserie

Den goda dialogen

Thomas Ekbom Viktigt i dialogen



1 I den goda dialogen sker ett samtal mellan två personer som tar ansvar för att både hävda och lyssna

2 I den goda dialog finns inte någon dominans, ingen över- eller underordning

3 Den goda dialogen präglas av nyfikenhet, på vad den andre vill och på att hitta ett gemensamt ämne

Kategorier
covid-19 fria funderingar, teasers, förslag till samtal

Att leva i pandemin

Thomas Ekbom           Att leva i pandemin

Chocken

Jag hade hört det på nyheterna:  De som var sjuttio plus skulle hålla sig undan. Staten meddelade mig att jag måste isolera mig, inte träffa andra, bara min sambo. Det kändes overkligt.

Kategorier
offentlig sektor OPEN 2020 och 2021 inspel och reflektioner

Dagens offentliga samtal och språkbruk tar död på viktiga funktioner i civilsamhället

Kommentar 1 inför OPEN 2021 08 17 tema Civilsamhället mellan det offentliga och marknaden. /Admin.

Språktillämpning är som ett pussel. Man måste passa in sina inlägg i den mall som bildas av vad de andra säger (De svarta hålen i bilden) För att komma vidare måste pusslet brytas upp och man måste starta på ny kula.

Min spaning inför Open 2020

Kära vänner! Tråkigt att vårt fysiska möte måste ställas in på grund av Corona. För egen del befinner jag mig ju i riskgrupp+++ så sådana fysiska möten kanske aldrig mer kommer att bli av – för min del. Jag får väl finna mig i det.

Men det tema ni valt för mötet – Civilsamhällets utmaningar … – är synnerligen intressant. Hoppas ni får chans att träffas och samtala om det. Det behövs. Jag ser fram emot att få ta del av edra reflektioner efteråt. Men jag kan heller inte – som ni förstår – låta bli att lägga mig i.

Kategorier
ekonomiskt tänkande fria funderingar, teasers, förslag till samtal se, lyssna och lästips

Joris Luyendijk ”Simma med hajar” och antik grekisk språklig precision – en reflexion

4 716 ord (words) 2020 05 21
publ. 2020 05 28 på sajten wordpress.skepnader.com
uppdat. 2020 06 06

Joris Luyendijk, ”Simma med hajar. En resa mot finansvärldens innersta.” 2015
Natur och Kultur förlag 2015, Denna pocket tryckt 2017, ISBN: 978-91-27-15146-8

Kategorier
ekonomiskt tänkande fria funderingar, teasers, förslag till samtal se, lyssna och lästips

Erik Sandberg ”Jakten på den försvunna skatten”: Tankeuppslag om bland annat entymemer om välfärd och skatter och om att skilja på ekonomi och krematistik.

5 707 ord (words) 2020 06 01-10
publ 2020 06 10 på sajten wordpress.skepnader.com

En snabb skiss.

Efter att först ha läst Joris Luyendijks ”Simma med hajar” och sedan Erik Sandbergs ”Jakten på den försvunna skatten” så kommer tankarna. De är påträngande.

En snabb skiss till allmän beskådan. Trots att det är mina högst personliga funderingar. Därför att vi behöver fundera över vad ekonomi är och pengars betydelse. Även jag behöver tänka om… och att läsa och skriva är ett sätt att utveckla min förståelse och ifrågasätta mina uppfattningar.

Även om den är snabb, så är funderingen … lång, jättelång … en innehållsförteckning behövs:

Kategorier
fria funderingar, teasers, förslag till samtal Kommunikativa och kreativa företagskulturer

Om handlingslust i en organisation

Om handlingslust i en organisation

Hur kan vi få människor mer motiverade att arbeta med glädje i en organisation?

Handlingslust är en kraft som sätter något i rörelse. Känslor utlöser enligt professor Carl-Gerhard Gottfries kroppsliga reaktioner som leder till energi.

I ett reportage i SVD beskrevs hur en organisation, de boende och verkande på ön Ven, fastnat i en situation där enskilda grupper vägrat lyssna in de andras synpunkter.