Alla inlägg

Open 2021

uppdaterat 2021 02 17

Förhoppningsvis kan årets OPEN bli av i någon form. Styrelsen diskuterar och planerar just nu datum och program. Årets tema är förra årets tema “Civilsamhället mellan offentlig sektor och marknad” och med extra spets mot alla de frågor som covid-19:s spridande har väckt. Det blir i mitten av augusti under en helg då Degerfors inte spelar hemmamatch.

Läs mer om temat här.

Medlemmars inlägg och reflexioner här.
Återkommer ….

Lisbeth Rydén om “nytt perspektiv på organisatorisk arbetsmiljö”.

Zoomseminarium 4 december 2020
>> Läs reflektion “diskurs och arbetsmiljö

Inbjudan till ett Samtal om Samtal 17 feb.9.30-12

Föreningen Apertum har som idé att med formen undersökande samtal utforska och diskutera olika fenomen i arbetsliv och samhälle. Det undersökande samtalet handlar om att i en dialog mellan människor pröva påståenden och problem och genom detta fördjupa deltagarnas kunskaper. Läs mer här om vad medlemmarna skrivit >> läs mer här om vad medlemmar skrivit.

Det finns flera skäl att diskutera hur vi i arbetsliv och samhälle kan bli bättre på att föra samtal om hur vi ska utveckla våra organisationer och institutioner för att möta olika samhällsutmaningar. Maria Andrén har i filmens form dokumenterat de tankar kring detta som Bengt Åke Wennberg och Monica Hane vid Samtalsdynamik AB under lång tid utvecklat >> läs mer på deras sajt gissforum.se. De pekar bland annat på det faktum att vi lever i ett allt mer kunskapsintensivt och teknifierat tjänstesamhälle och det ställer nya krav på samspel mellan människor i arbetslivet för att hantera den ökade komplexitet som detta innebär. Men här finns också utmaningarna i vår allt mer splittrade syn på klimatfrågor, migration och rättvisa och nu senast pandemihantering, för att nu nämna några aktuella politiska frågor som kräver samtal kring orsaker och lösningar.

Samtalet som form för lärande och utveckling är kanske något av det viktigaste vi behöver arbeta med och bli duktigare på. Med digitaliseringen sker idag (inte minst genom pandemin) mycket av dialogen på nätet, i sociala media med de fördelar men också stora brister som finns i detta. I arbetslivet finns en tradition med olika organiserade mötesplatser där samtalet spelar en avgörande roll för lärande och handling – i teamarbetet, i projektet, i ledningsgruppen. Samma möter vi i föreningslivet och de politiska institutionerna – i studiecirklar, möten och styrelser.

Apertum inbjuder mot bakgrund av detta till ett ”Samtal om samtal”. Tanken är att föra en diskussion om hur ”det goda samtalet” kan föras och utvecklas. Vi tänker att en av Marias filmer, ”Kunskap för komplexitet” ( https://vimeo.com/369426395 ) kan användas som en inledande ”puff” för samtalet. Ambitionen med samtalet om att föra samtal är kanske inte i första hand att diskutera samtalens praktiska och pedagogiska utformning utan mera de mer underliggande förutsättningarna, men också hindren, för det goda samtalet, vare sig det gäller samtal som avser leda fram till beslut och handling eller ”enbart” förståelse och lärande.

Tid: Den 17 februari kl 0930 – 1200
Plats: Zoom (länk skickas ut före seminariet)

Anmälan görs till Thomas Ekbom, tsekbom@gmail.com senast den 12 februari

Välkommen
Per Tengblad

Diskurs och arbetsmiljö

Att använda ett diskursivt angreppssätt för att komma tillrätta med organisatoriska arbetsmiljöproblem – vilken utmaning!

Just det har Lisbeth Rydén prövat på genom sin doktorsavhandling i företagsekonomi – Nytt perspektiv på organisatorisk arbetsmiljö. Hon menar där att de traditionella modellerna för att bedöma organisatorisk arbetsmiljö inte räcker till för att formulera och förstå varför arbetet bidrar till ohälsa hos chefer och medarbetare i dagens arbetsliv.

Vid ett digitalt seminarium den 4 december fick vi i Apertumkretsen ta del av Lisbeths forskning och gavs tillfälle till diskussion.

Tillägg av admin, Tomas inspelning av seminariet via zoom:

Diskurs kan enkelt uttryckt ses som en ram för vad som kan sägas eller göras, och då kan man också säga att diskurs är kopplat till makt. Lisbeths avhandling utgör ett imponerande arbete genom den genomgång av olika begrepp och fenomen som får betydelse när man väljer ett diskursivt arbetssätt för att analysera och problematisera den organisatoriska arbetsmiljön. Är det ett problem när man ska närma sig arbetsmiljöproblem rent forskningsmässigt?

Av vad som framkom vid seminariet att döma kan det nog vara det. Kopplingen mellan teori (läs forskningen) och praktik är inte enkelt för forskarvärlden att hantera. Andra svårigheter ligger nog i den valda forskningsmetoden, designbaserad forskning, som Lisbeth använder sig av.  Och diskursanalys och användning av ett diskursivt angreppssätt verkar vara mycket arbetsintensivt som metod och praktiskt tillvägagångssätt.

En utgångspunkt är enligt avhandlingen att se organisatorisk arbetsmiljö som ett interaktivt, komplext och föränderligt fenomen. Modellen som presenteras i avhandlingen skiljer sig därigenom på väsentliga punkter från traditionella modeller inom arbetsmiljöforskningen och har därigenom enligt min mening potential att bredda den framtida arbetsmiljöforskningen, såväl som den dagliga arbetsmiljöpraktiken.

Forskningen har svårt att ta till sig nya begrepp som t.ex. begreppet utforska i stället för t.ex. begreppen undersöka eller utvärdera. De senare är förstås forskningstrogna men knappast uttryck nyfikenhet och samtalslusta. Hur ska man egentligen beskriva verkligheten?  Det krävs en öppenhet i forskarvärlden av den typ som Lisbeth här förespråkar, för att kunna berika den vetenskapliga världen med nya infallsvinklar.

Lisbeths avslutande ord vid seminariet att vi organiserar oss arbetsmiljömässigt på ett sätt som inte fungerar i dagens samhälle, kan jag gärna ansluta mig till!

Erik Adolfsson

Ben Lerner om behovet av ett annat sätt att samtala.

publ. 2020 10 22

En länk till Malin Ekmans intervju med Ben Lerner under bokmässan söndag 27 september 2020.

Ben Lerner har skrivit roligt och träffande om “Varför alla hatar poesi” också. Läs den och gläds åt att förstå varför den uslaste poet kan bli uppskattad och visa att vi alla är poeter … och mycket annat.
Originalet 2016, Utgiven av Natur och Kultur förlag 2017 94,5 s. Format mellan A5 och A6 – en liten bok.

Nytt perspektiv på organisatorisk arbetsmiljö – fredag 4 december 9.30-11.30 på zoom

Glädjande väcker Lisbeth Rydéns forskning intresse och därför flyttas mötet från 19 november till i början av december, prel. 4 dec.

De traditionella modellerna för att bedöma organisatorisk arbetsmiljö räcker inte till för att formulera och förstå varför arbetet bidrar till ohälsa hos chefer och medarbetare i dagens arbetsliv. Det var bakgrunden till det forskningsarbete som Lisbeth Rydén genomfört och som resulterat i en avhandling: Diskursiv arbetsmiljö: ett nytt perspektiv på organisatorisk arbetsmiljö.

En utgångspunkt i avhandlingen är att se organisatorisk arbetsmiljö som ett interaktivt, komplext och föränderligt fenomen. Modellen som presenteras i avhandlingen skiljer sig därigenom på väsentliga punkter från traditionella modeller inom arbetsmiljöforskningen och har därigenom potential att bredda den framtida arbetsmiljöforskningen såväl som den dagliga arbetsmiljöpraktiken.

På seminariet berättar Lisbeth Rydén om sina resultat, men också om hur själva utforskandet har gått till.

Anmälan sker senast 2020-11-13 till tsekbom@gmail.com . Följande dag skickas en länk till zoom till de anmälda. Föredraget kommer att spelas in.

Thomas Ekbom   För styrelsen för Apertum

Att leva i pandemin

Thomas Ekbom           Att leva i pandemin

Chocken

Jag hade hört det på nyheterna:  De som var sjuttio plus skulle hålla sig undan. Staten meddelade mig att jag måste isolera mig, inte träffa andra, bara min sambo. Det kändes overkligt.

Pessimism

Vi tog bilen från Stockholms innerstad och reste bort, till sommarstugan utanför Nynäshamn. Inga mera fysiska möten, inga mera spel på bridgeklubben. Jag som är så social. Hur skulle det här gå? Det var 18 mars. 

Optimism

Det blev dock snabbt ett fysiskt möte, ett möte med naturen. Plötsligt var jag i närkontakt med gräs och buskar och träd. Plötsligt talade de till mig, fåglarna. Det var koltrastar, talgoxar, bofinkar. Men borta var staden, bilarna, avgaserna, trängseln, stressen. I stället upplevde jag frisk luft, positiv ensamhet, lugn. Det kändes bra.

Under denna första tid i karantän fanns bara nuet. Framtiden och dåtiden var fjärran. Det var dags att vattna buskar och blommor. Det var tid att såga grenar som skymmer. Nu väntade fåglarna på sina talgbollar, som köpts in. Nu skulle husens ytterväggar granskas för extra målning. Nu skulle vinbärsbuskar planteras.

Under kvällarna gick solen ned över bergen. Det var mycket vackert. På morgnarna var det tyst. Inga motorer, inga höga röster, inga signaler från utryckningsfordon. 

Pessimism

Men plötsligt en dag så fanns den där: Saknaden. Barnen, barnbarnen, vännerna, olika samtalspartner på kaféer och restauranger. Det kändes i bröstet: att inte kunna tala kroppsspråk, inte kunna diskutera politik, att inte tillsammans få analysera och planera framtiden, att inte besöka vänner.

Nu uppstod nya beteenden: Att ringa och tala regelbundet med barnen och de närmaste vännerna. Det blev längre samtal än nånsin. Att räkna ut vilka man kände som är särskilt ensamma i denna tid och ringa dem. Att börja delta i olika web möten med tio, ibland hundra, deltagare. Att börja spela bridge på nätet.

Oro

Men efter några månader växte fram en oro. Eftersom framtiden var oviss och okänd och nuet började bli enformigt så kom mitt livs historia att dyka upp och gjorde sig påmind. Jag vandrade från mina första år och kände smärtan i den tidens ensamhet. Jag gick vidare och mindes åren i gymnasiet och sedan de på universitetet. Lyckade stunder. Misslyckanden.

Glädje

Så gick tankarna till det första jobbet och glädjen att få tjäna egna pengar. Och det goda livet spelades upp som i en mysig serie på TV. Då-et ersatte nuet och plötsligt fanns inte oron i sommarstugan. Alla glada minnen från arbetslivet kom fram. Och alla mina barns första år som sötnosar och kärleksobjekt.

Oro

Så byttes min ro över det nära livet mot min oro över världen, när jag såg på nyheterna på tv och kunde följa pandemins framfart över jorden. Dåtid blev nutid igen. Och efter tankarnas resa över världen var jag tillbaka i mina egna bubblor, min närmaste familjs bubbla, bubblan med mina vänner och bubblan som är Sverige.

Jag stod inte ut. Jag flydde in i att läsa och skriva. jag läste, bok efter bok. Jag undersökte Camus Pesten, Boccaccios Decamerone m.fl. Jag skrev ned mina tankar och känslor. Och konstaterade att jag som gammal hade blivit ett objekt, någon som tillhör flocken 70 plus.

Som subjekt borde jag hålla en låg profil. 

Och jag tänkte: Barnbarnen i staden kommer att komma ihåg mig som han som satt två meter bort och som de träffade så sällan. De hade en frånvarande morfar och farfar kommer de att säga. Jag var ledsen.

Till slut

Så var det plötsligt sommar. Efter fyra månader i karantän kändes livet mycket annorlunda. Jag var i skydd, fjärran från en smitta som drabbat så många och som fått sådana konsekvenser för människors hälsa och ekonomi. Två i min storfamilj hade drabbats av pandemin men de lever. 

Sommaren följdes av hösten. Så som sorgen följdes av glädjen som följdes av sorgen…Jag var kvar i karantänen. Långt från verkligheten. Nära overkligheten.

Jag tänkte: Har nuet en framtid? Det är frågan. 2020 års fråga.

Kanske stannar jag i naturen. Jag kommer att fortsätta pendla mellan glädje och sorg. Möten och samtal kommer en dag att bli många, hoppas jag. Fast i nya former..

Kvinnors stress i ett föränderligt arbetsliv- onsdagen den 14 oktober, mellan kl. 09-12.

I dessa coronatider är det kanske överraskande att höra att WHO ansett att stress har nått epidemiska proportioner i olika delar av världen. År 2020 menade organisationen att stressrelaterade hälsotillstånd skulle vara närvarande i hela världen och endast placera sig bakom hjärt- och kärlsjukdomar när det gäller allvarlig påverkan på hälsotillståndet.

Hur ser det då ut i Sverige?

Nästan sju av tio sysselsatta som upplevde besvär till följd av andra förhållanden i arbetet än olyckshändelse. I en rapport från Arbetsmiljöverket år 2018 uppgavs att orsak till dessa besvär var för hög arbetsbelastning.

Besvären var lika vanligt förekommande i alla åldersgrupper men något vanligare för kvinnor, 70 procent, än män, 59 procent. Sysselsatta kvinnor hade jämfört med män mer besvär av psykosomatisk karaktär. Oro eller ångest, symptom på depression, problem med minne, koncentration och tankeförmåga, huvudvärk och sömnstörningar var jämförelsevis vanligare bland kvinnor. Antalet kvinnor i Sverige som sjukskrivs för stressrelaterade sjukdomar har enligt Försäkringskassan ökat markant sedan 2010. Med den tunga situation som Covid 19 förorsakat inom vård och äldreomsorg, två kvinnodominerade verksamheter, kommer detta förstås att förvärras.

Förklaringar till den ökade stressen bland kvinnor verkar alltså via uppkommande psykosomatiska besvär bero av påtagliga faktorer såsom den totala arbetsbelastningen på arbetet och hemma.  Men kan det också finnas andra bakomliggande faktorer som ger upphov till besvären. Hur definierar vi till exempel arbetsbelastning. Är det ett rent kvantitativt begrepp, och vilka är de psykologiska faktorer som man bör ta hänsyn till?

Vi vill i ett samtal sätta fokus på arbetsorganisationens roll i det längre perspektivet. Arbetsorganisationen måste ses som en i högsta grad social konstruktion som reglerar stora delar av de mänskliga förhållandena på arbetsplatsen.

Vilken betydelse för hälsan och välbefinnande har de förändringar som skett över tiden både formellt och informellt i arbetsorganisationen. Den hierarkiska organisationen har efterträtts av en arbetsorganisation som karakteriseras av kraftfull ansvarsdelegering, betoning på individens självständighet och prestation i en organisation med avskalad direkt arbetsledning, och som för medarbetaren förutsätter direkta villkorsöverläggningar med den egna chefen.

Orsakar arbetsorganisationen t.ex. social isolering på arbetsplatsen, genom individualisering av arbetsuppgifterna (med lönesystem som fokuserar på individidens prestation och inte på arbetslaget). Social isolering orsakar stress genom bristande tillhörighet på arbetsplatsen och möjligheter till förtroendefullt samarbete. Till arbetsorganisationen hör även olika andra sätt att belöna medarbetarna.

Finns det faktorer i dessa olika system som påverkar det psykologiska klimatet på arbetsplatsen. Och är kvinnor mer beroende av ett gott arbetsklimat t.ex. när det gäller behov av närhet, tillit och konsensus för att kunna uppleva balans i arbetet.

Finns det också skillnader mellan olika sektor i samhället. Den privata sektorn har större möjlighet att belöna medarbetarna och kanske motverka obalanser i arbetsorganisationen. Vi hoppas att ni tycker att detta känns intressant och relevant att djuploda kring. Planeringen är inriktad på att genomföra ett samtal om detta ämne onsdagen den 14 oktober, mellan kl. 09-12. Information om plats och former för träffen återkommer vi med i en särskild kallelse.

OPEN 2020 och 2021 Tema: Civilsamhällets utmaningar mellan det offentliga och marknaden

Utkast 2020-01-17

Inledning

Sverige har en stark tradition i ett medborgarengagemang i olika ideella organisationer, alltifrån det sena 1800-talets folkrörelser med frikyrkor, nykterhetsrörelser och inte minst arbetar- och fackföreningsrörelsen via kvinno-, miljö och fredsrörelser till dagens klimatengagemang med sådant som Fridays for future. Till detta kan läggas sådant som idrottsföreningar och andra organisationer kring fritidsverksamheter liksom hyresgäst- och bostadsrättsföreningar. I ett internationellt perspektiv torde Sverige tillhöra de mest avancerade vad gäller att organisera medborgarna kring sina intressen – vare sig de är ideologiskt/politiska, ekonomiska eller fritidsinriktade.

Samtidigt har vi också en stark offentlig sektor som ska ta tillvara våra intressen – av vård, skola, omsorg och trygghet. Den starka staten har ofta också tagit över sådant som tidigare drevs ideellt, som t ex fattigvård och sjukkassor. Tidiga statliga insatser har ibland reducerat behovet av frivilliga rörelser – t ex när det gäller konsumentintresset. Staten har också kommit att stödja finansiellt och på annat sätt det civila samhället ibland så att de ideella organisationerna blivit mer eller mindre beroende av statliga bidrag. Vilket i sin tur har lett till diskussioner om civilsamhällets självständighet.

Under inflytande av det sena 1900-talets nyliberala tankegods och marknadens expansion in på vad som tidigare hade varit traditionella offentligt (eller ideellt) drivna verksamheter finns nu också privat ägda bolag inom det vi brukar kalla för det gemensamma. Från privatiseringarna inom skola, vård och omsorg till nu senast arbetsförmedlingen. Man talar numera om idéburna och inte bara ideella organisationer för att därmed inkorporera stiftelser eller vinstbegränsade organisationer med ett ideellt syfte i sin stadgar.

Civilsamhället och föreningsverksamheten

Civilsamhället är en arena där människor, grupper eller organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen skild från det offentliga och marknaden (eller familjen). Ibland tillskrivs också att det finns ett syfte att hjälpa (” Den del av samhället där människor hjälper varandra, utan inblandning av det offentliga stat eller kommun”, Wikipedia). De idéburna organisationerna som t ex sociala företag och kooperativ mm brukar sägas ingå i civilsamhället då de har ett syfte med verksamheten utöver vinst och att vinsten återinvesteras i verksamheten. Det ska dock inte förväxlas med t ex löntagarägda företag i allmänhet. Civilsamhället och deras organisationer utgör en viktig resurs i samhället, med det frivilligarbete som oftast är en väsentlig del i verksamheten. Ideella och idéburna ger arenor för detta. Att människor på sin fritid, det kan vara som fotbollstränare, styrelseledamot i bostadsrättsföreningen eller på en kvinnojour, engagerar sig i någon förening eller verksamhet inom det civila samhället är en väsentlig del av civilsamhället. Enligt SCB arbetade 3,7 milj svenskar sammanlagt 675 miljoner timmar i ett frivillig arbete 2014.[1] . Resursmässigt beräknas det till 3,3 % av den samlade BNP.

Totalt beräknar SCB att det finns 150 000 registrerade föreningar varav 1000 trossamfund och ca 25000 bostadsrättsföreningar, samfälligheter och ekonomiska föreningar.  Samtidigt finns det en diskussion om minskande engagemang och medlemsantal i olika föreningar. Svenska kyrkan och fackföreningsrörelsen är några exempel. En orsak som förs fram är vår värderingsposition som starkt sekulariserade och individualiserade i jämförelse med andra länder.

En annan viktig del är den föreningsmässiga organiseringen som i ett inflytandeperspektiv bygger på idén om medlemmarnas lika rösträtt. En form av basdemokrati eller direktdemokrati som ett komplement till den representativa demokratin (även om den representativa demokratin härskar i de större folkrörelserna). Det är ofta i olika föreningar som människor får en träning i demokratiska arbetsformer, dialoger och beslutsfattande.

Civilsamhället i samhällspolitiken

I det starka samhället finns ju en tanke att det mesta av det som betraktas som det gemensamma ska gemensamt finansieras och lösas av den offentliga sektorn – genom skatter och avlönade anställda. Men i takt med att samhället under åren utvidgat sina domäner har också det civila samhället i någon mån trängts tillbaka. Insikten om att detta har inneburit problem t ex i det personliga engagemanget har dock gjort att man tid efter annan sökt stärka och mer nyttja det civila samhällets engagemang och resurser. [2]

Så t ex innefattade många avregleringar och privatiseringar förhoppningar om en ökad roll för ideella organisationer:

  • Inom socialtjänsten har idébaserade organisationer alltid spelat en viktig roll vad gäller omsorg av funktionsnedsatta, ungdomsvård, familjehem mm.
  • Mycket av det statliga biståndet sker genom ideella organisationer, inte minst olika kyrkosamfund men också t ex via fackliga organisationer
  • Driften av idrottsanläggningar blir ofta en diskussion mellan kommunen och idrottsrörelsen om vem som ska ha ansvaret
  • I friskolereformen fanns en förhoppning om etableringen av ideella organisationer med nya pedagogiska idéer (waldorf, montessori m fl) medan marknaden sedan har kommit att domineras av vinstdrivande företag
  • Det tidiga 2000-talets omstrukturering, internationalisering och professionalisering av försvaret skulle enligt planen delvis kunna kompenseras via det frivilligbaserade hemvärnet

På det arbetsmarknadspolitiska området svarar de idéburna organisationerna, dvs arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna, för en stor del av regleringen inom ramen för den svenska modellen. Men i den aktuella debatten om omgörningen av arbetsförmedlingen handlar det mer om privatisering än om att utnyttja parterna, utöver deras gemensamma trygghetsorganisationer.

På det bostadspolitiska området har vi de starkt ökande andelen bostadsrätter jämfört med allmännyttans hyresrätter.

Att det starka samhället löser alla våra problem har också bidragit till ett minskande medlemstal i de politiska partierna och det partipolitiska engagemanget. Välfärdssamhället är färdigbyggt, så varför engagera sig när vi har tjänstemän och anställda som sköter jobbet. Människors engagemang har därmed övergått till enskilda frågor, där de offentliga systemen inte riktig klarar av det: fredsfrågor, jämställdhet (kvinnojourer, metoo), miljö- och klimatfrågor. Här finns också mycket av det växande ideella engagemanget och tillströmning av medlemmar i de nya folkrörelserna.

Ideella och/eller kommersiella organisationer

Mycket av avreglering och privatisering inom ramen för det s k New Public Management drevs av näringslivet och var länge en del i den borgerliga politiken. Politiskt var valfrihet och konkurrens för effektivitet, honnörsord medan för näringslivsintresset handlade om att vinna mark på den växande tjänstemarknaden. När så marknaden slog sig in i den gemensamma sektorn trängde den inte bara ut offentligt ägda verksamheter utan även ideellt drivna. Inte minst upphandlingsreglerna gynnande de kommersiella aktörerna. Kommers och idealitet (Gesellschaft und Gemeinshaft) kom att ställas mot varandra. Individualismen och medelklassens möjligheter att hantera livspusslet i kombination med privatisering och rot och rut har gjort att vi som individer gärna outsourcar sånt som vi tidigare tog aktiv del av.

Civilsamhällets möjligheter och utmaningar

Civilsamhället och föreningslivet är en omistlig del av vår demokrati. Gemensamma uppgifter löses i en form byggd på medborgarengagemang och demokratisk uppbyggnad. Den stöder på ett naturligt sett olika former av interaktioner och social sammanhållning. Inom dess ram kan demokratiska samtal hållas om både vardagliga ting och större samhällsfrågor.

Men det finns problem och utmaningar kring civilsamhällets utveckling. Är balansen mellan civilsamhället, staten och kapitalet den bästa? Hur förändrar nätet, sociala medier och digitaliseringvårt sätt att interagera? Att vara individualist och enfrågeengerad – vad betyder det.? Har arbetsformerna stelnat i de gamla folkrörelserna? Hur ser de nya folkrörelserna ut? Vad innbär ett förändrat arbetsliv för fackföreningar och arbetsgivarföreningar. Skapar gig ekonomin nya behov av rörelser? Hur ser rörelserna och engagemanget ut inom de olika världar med sina egna problem som växer fram: utanförskapsområden med kriminalitet och social utsatthet, bruksorter på dekis, landsbygd som utarmas? Vad betyder de demografiska förändringarna med en åldrande befolkning och kulturkrockar? Det är sådana frågor och andra som vi gärna vill diskutera under årets OPEN.


[1] Det frivilliga arbetet i Sverige som del av BNP, Ersta Sköndal Bräcke högskola och Statistiska centralbyrån, 2018.

[2] Idéburen välfärd, SOU 2019:56