Det undersökande samtalet

Det undersökande samtalet

Samtal människor emellan, två och två, i mindre eller större grupper, har många olika syften. Projektgruppen möts för att de olika deltagarna utifrån sina kunskaper tillsammans komma fram till en bästa lösning av uppdraget. Ledningsgruppens eller styrelsens ledamöter diskuterar de viktigaste strategiska besluten. I politiska församlingar t ex vid föreningsmöten bryts åsikter och faktaunderlag inom ramen för en formaliserad struktur. I det produktiva samtalet sker lärande och utveckling på arbetsplatserna t ex vid arbetsplatsträffar. (Dilschman & Docherty 2007) .

Gustavsen (1990) talar om den demokratiska dialogen som en viktig beståndsdel i modernt utvecklingsarbete; ”Dialog är en utväxling av synsätt, idéer, argument, dvs ngot som rör sig fram och tillbaka mellan deltagarna. Alla som berörs av en fråga eller sak måste ha möjlighet att delta….helst ska alla också vara aktiva. Därför är det också varje deltagares plikt att också bidra till aktiveringen av andra deltagare.”

Det undersökande samtalet, ibland kallat det utforskande samtalet, har sin grund i att skapa kunskap på bredden såväl som på djupet i dialogen mellan olika människor med olika erfarenheter, kunskaper och perspektiv. Det är ett samtal, och inte en diskussion eller debatt, där deltagarnas olika bakgrund och erfarenheter spelar en viktig roll. Frågan, eller fenomenet, som behandlas belyses från deltagarnas olika perspektiv. Det handlar inte om att komma fram till ett gemensamt resultat, en ”sanning” utan att fördjupa kunskapen kring samtalsämnet. Man kan tala om en integration av överlappande kunskaper mellan deltagarna. (Runsten och Werr 2016).

Samtalet har också ett viktigt demokratiskt värde i det att alla ska möjlighet att komma till tals. Att det är dialogen som driver kunskapsutvecklingen. Att alla deltagares erfarenheter värderas lika viktiga och som bidrag till den gemensamma kunskapsbildningen. Lärandet för den enskilde är det viktigaste resultatet. Men för att åstadkomma detta krävs av varje deltagare nyfikenhet och lyhördhet.

”…När man själv medverkar i samtal måste man lära sig förstå vad som händer i samtalet och på vilket sätt det som sägs kan leda framtill konstruktiva överenskommelser och en bättre förståelse av den fråga man gemensamt behandlar…..De underförstådda budskap som finns i ett samtal eller i ett påstående är inte oförargliga. Det bestämmer vad som i det enskilda sociala sammanhanget är acceptabelt, förståeligt och rimligt och normalt att göra och uttrycka.—”
(Wennberg och Hane 2014)

Vi kan konstatera att samtalet och dialogen som en kommunikativ bas för demokratin undanträngs av såväl megafoner från dominerande aktörer med resurser som hot och kränkningar på sociala medier. Samtalet, face-en-face, innebär att kroppsspråk och det talade ordet också får en likvärdig plats. Närhet kräver hänsyn och lyhördhet. Ifrågasättande av deltagarnas motiv och erfarenheter är bannlyst. Däremot kan det finnas anledning att ställa fördjupande frågor av karaktären: ”Hur tänker du? ”, ”Kan du utveckla..”

Rent praktiskt genomförs det undersökande samtalet i grupper om 3 till 20 deltagare. Ju större grupp desto större krav på systematik och någon form av ledning. Större grupper kan brytas upp och återsamlas. Samtalsledare kan ibland behöva användas. I mindre och mogna grupper behövs ofta inte denna funktion. Gruppens samtal tar sin utgångspunkt i att en eller flera av deltagarna gör ett inledande ”inspel”. Inspelet är den sak man vill diskutera. Denna ”sak” kan vara t ex ett problem man mött på sin arbetsplats, mycket konkret eller generellt. Det kan vara en generell fundering kring det tema som man satt upp för samtalet. Inspelet bör vara förberett. Är det skriftligt underlättar det för att komma igång med samtalet och deltagarna kan ha haft möjlighet att förbereda sig. Det kan dock finnas en fara i en alltför ingående presentation (t ex via ppt eller längre textdokument). Det undersökande samtalet är vare sig bokcirkel eller bibelstudium.

Resultatet av det undersökande samtalet uppstår genom respektive deltagares lärande. Det vidgar varje deltagares horisont och ger en ökad förståelse för fenomenet. Det påverkar därför också deltagarna i deras handlande. Varje deltagare lär sig något just för denne viktigt. Tillsammans får man en förenlig – men inte likadan – bild av fenomenet.

Huruvida samtalet ska dokumenteras i form av minnesanteckningar eller löpande noteringar på storduk är något som kan bestämmas från fall till fall. Om t ex gruppens samtal har ett vidare syfte utöver deltagarnas eget lärande som t ex att vidarebefordra slutsatser och den förda diskussionen kan det vara en poäng med någon form av dokumentation.

Dilschman A och Docherty P (2007): Lönsamma samtal, produktiv reflektion på arbetsplatsen
Gustavsen B  (1990): Vägen till ett bättre arbetsliv
Runsten P och Werr A (2016): Kunskapsintegration. Om kollektiv intelligens i organisationer
Wennberg B Å och Hane (2014): Arton påståenden som kan förändra samarbetet i arbetslivet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.